Deprince

 

Att ha familj när man har diagnos med add och stänk av adhd är stor konst att leva i för alla parter.

En vuxen som kanske inte visar känslor till sina barn eller bara fokusera på något helt annat än barnen kanske inte är det bästa men ofta är jag nog i deras ålder när det gäller lek stimulans så då är jag världens bästa pappa och mamma hamnar i kläm för att pappa är mycket roligare.

Men det finns ju stunder när barnen är ledsna och då kommer jag i kläm eftersom jag har svårt med känslor och kanske inte förstår allt som händer och sker.

Men trots det så försöker jag göra mitt bästa fast det kanske inte går alltid som man vill och tur att man har stöd av sin sambo då som kan hjälpa till när det behövs.

För att allt ska funka för alla så är det ju en fördel att partner är införstådd i det hela och kan vara det extra stödet.

Men det är säkert jobbigt för partner att hantera allt som händer runt om kring eftersom jag inte är fokuserad och ser allt runt mig.

Jag och mina barn är ju duktiga på att stöka ner när vi leker men jag är ju dålig på att städa undan det jag tar fram eller säger till mina barn att nu ska vi plocka bort det vi har tagit fram och min partner säger till när vi har dragit fram allt så måste vi plocka upp och barnen kanske reagerar men det tar en stund innan jag själv gör det och då kommer nästa problem och det är ju att barnen säger varför måste vi göra det när inte pappa hjälper till hmm låter inte bra men så är det och nu försöker man göra allt till en lek med att plocka upp allt så att alla hjälps åt men kanske inte funkar alltid men jag gör det jag ska göra och det är ju det viktigaste för att visa att här hjälper vi till.

Men oavsett vad så tär det på oss alla mest men många stunder är det underbart och man känner sig som en vanlig familj.

Och jag kommer alltid ha mitt barnasinne kvar och kommer alltid ha problem med saker och ting men vad gör det när man har en förstående familj som förstår en och kan sätta sig in i det hela.

Men har lärt mig att man ska va ärlig om sina problem och våga säga när man inte förstår innan det går till överdrift.

Familjen är det viktigaste man kan ha och man ska va rädd om den men det hjälper om alla förstår varandra och våga säga tycka mm.

Så hoppet finns för oss som har dessa diagnoser men va öppen om dina problem så kommer man längre och ett hälsosammare liv med familj.

 

Tack och hej!

Deprince